Min älskade Grimm finns inte hos mig längre, vi fick ta bort honom den 19 juli 2005. Med stor självsäkerhet och aldrig rädd för något galloperade han genom livet. Jag kommer sakna denna otroligt stora personlighet mycket.


Grimm kom till oss vintern 1995.
Då levde även min första hund Ronja en Border Collie.
Egentligen var Grimm en ganska jobbig hund, aldrig stilla utan ville att det skulle hända någonting jämt. Som valp ville Grimm inte sova om jag inte satt bredvid honom. Ronja tyckte nog att han ofta var pestig. Torped leken gillade hon inte!! (full fart in i sidan på liten bordercollie tik och slå omkull henne) Då var han billig!!

En arbetsmyra av stora mått. Vi har tävlat mest spår men även skydd och sök. Bäst fungerade han i det självständiga arbetet, vi har flertalet gånger haft fullt på både spår och uppletande för att sedan då jag skulle bestämma fått riktiga bottennapp på lydnaden. Vid andra tillfället skötte han sig riktigt bra på lydnaden.

Han var en fantastisk spår hund. Han har bara missat spåret vid ett tillfälle då jag trodde mig kunna spåra bättre. Men jag har lärt mig att lita på min hund för han hade alltid rätt.
Grimm har lärt mig mycket. Mycket om hundar generellt men även hur man lägger upp träningen för en hund som kan själv.
Grimm fick 6 cert i spår och 1 i sök. I skydd fick vi ett godkänt resultat på 678,5p. Inte så dåligt men det räckte inte på huvudmomenten för certpoäng.
Grimm fick även ett tjänstecert i bevakning.

Grimm har även gjort mentaltester, som unghund fick han göra ett mh och vid nästan två års ålder genomgick han ett RPS test hos polisen.
Polisens kommentar: Medelstor trevlig hund som har bra motor, skärpa och försvar som går att modifiera uppåt. Uppträder samlat och självsäkert. Ger ett gott intryck. Om räknat till siffror fick han 230p.

Som 3,5 åring fick han göra korning och då hade han vuxit till sig ytterligare mentalt. Jag tror Grimm tyckte att livet var en fest vid kornings tillfället, han fick ihop 265p. med en + 2 på nerverna annars endast +3 på allt.

Grimm lämnar efter sig 14 kullar med avkommor som kan föra hans gener vidare. Han har lämnat mentalt stabila hundar med stor arbetskapacitet.
Jag hoppas avkommorna bidrar med lika mycket glädje till sina ägare som Grimm har gett mig.
Han fattas mig!